28 oktober 2026

Allt är faktiskt möjligt!

Allt är möjligt ända tills vi bestämmer oss för att det inte är det! Låt mig förklara. Vi har en fantastisk förmåga att föreställa oss framtiden. Men det paradoxala är att vi använder våra erfarenheter för att avgöra vad som är möjligt att uppleva härnäst. Vi tittar på det vi redan vet, det vi har varit med om, det vi lyckats med och det vi misslyckats med. Någonstans längs vägen börjar vi förväxla det som är bekant med vad som är möjligt. Vår hjärna älskar förutsägbarhet. Den använder tidigare erfarenheter för att försöka förstå vad som väntar. Det hjälper oss att navigera i livet, men gör att vi omedvetet begränsar våra egna möjligheter. Det vi inte kan föreställa oss idag är svårt att tro att det är möjligt imorgon. Ta bara pandemin som exempel. Vem hade kunnat föreställa sig att stora delar av världen skulle stängas ner? Att gränser skulle stängas, att vi skulle isolera oss från varandra och att hela vårt sätt att leva skulle förändras på bara några veckor? Det som hade känts som ett osannolikt filmmanus blev plötsligt vår verklighet. Och om något så ofattbart kunde bli verklighet, tänk då på allt fantastiskt som också kan vara möjligt, men som vi ännu inte kan föreställa oss. Tänk på hur många saker du idag tar för givna som du en gång inte ens visste existerade. Människor du ännu inte hade mött. Förmågor du inte visste att du hade. Händelser du aldrig hade kunnat förutse. Ingenting av det var mindre möjligt innan du upplevde det. Vi behöver påminna oss om att våra nuvarande omständigheter inte är ett facit över vår framtid. Att det vi hittills har upplevt inte behöver definiera vad vi kommer att få uppleva. Och att våra tankar om vad vi klarar av inte är någon absolut sanning om vår framtid, utan en tolkning utifrån våra tidigare erfarenheter. Vi behöver inte veta hur något ska bli möjligt för att våga tro att det kan bli det. Fundera på, Vad skulle du våga drömma om, välja eller förändra om dina tidigare erfarenheter inte fick bestämma vad som är möjligt?