1 juli 2026

Mellan det som händer och hur vi svarar finns ett utrymme.

Vi kan inte alltid välja våra omständigheter, men vi kan träna vår förmåga att välja hur vi förhåller oss till dem. Där, i det utrymmet, finns vår frihet. Problemet är att det sällan är själva situationen som är svårast utan det som väcks inom oss. Ju mer oreglerat vårt nervsystem är och ju fler känslor vi bär på som ännu inte fått bli sedda, desto svårare blir det att stanna kvar i det utrymmet. Att stanna upp kan väcka oro, rädsla, skuld eller känslan av att vara till besvär. Då blir det ofta enklare att överge oss själva för att snabbt återställa lugnet omkring oss. Vi anpassar oss, säger ja när vi menar nej eller gör oss mindre i hopp om att bli omtyckta, förstådda eller älskade. Men varje gång vi väljer bort oss själva förlorar vi också lite av kontakten med den vi egentligen är. Fundera på: När övergav du senast dig själv för att skapa lugn eller trygghet i dig i en obekväm situation? Och hur hade det sett ut om du istället hade stannat kvar hos dig själv?